Jag.. vet inte.

Kolla, jag avskyr när mina vänner ,år dåligt. Jag vill alltid finnas där för dem, och yssna på vad som har hänt och prata ut och ge dom lite idéer eller vad som helst. & jag menar verkligen inget illa nu, men bara för att jag bryr mig och säger att jag alltid kommer att finnas så det betyder det inte att det är okej att lägga allt skit på mig.

Om min kompis har ett problem, vad som helst, så är det så jobbigt att han/hon lägger skulden på mig, skriker ut sin ångest, MOT mig. Inte TILL mig, utan MOT. Kom ihåg, det var ju inte jag som var anledningen.

"Emelie, jag mår inge bra. Hjälp mig, snälla." Den där meningen gör ont, det gör ont i mig att mina vänner mår sådär. Men fortfarande, det blir för mycket när min tjejkompis bråkar med den där människan igen och sedan skyller på mig i sista utväg och sedan tro att hon kan komma tillbaka och gömma sig bakom min rygg och få tröst. Eller att säga att det jag som spred ryktet, för att han/hon har ju redan så mycket problem "Äh, vi lägger ltie skit på Emelie. Hon är smart, hon klurar ut det där åt mig." Det är inte riktigt vänskap. & det är inte okej.

Skolan jag nu går i är experter på att hitta på rykten och framför allt sprida dem. Det är jättejobbigt, och speciellt den här veckan har det hänt jättemycket och det är så mycket rykten och hemligheter så det framkallar huvudvärk! (DET ÄR JU BARA ONSDAG!) Vi går i högstadiet, det är absurt att alla ska bete sig som.. som.. jag vet inte, omogna helt enkelt. Nu är det ju så att det här inte händer hela tiden, ett par gånger. Ganska ofta, eftersom jag blir en slags psykolog eller mamma till mina vänner när de mår dåligt, men jag vill bara att alla ni som läser det här, skyll inte allting på oskyldiga. Det skapar bara ännu mer problem - speciellt när det kommer fram att du ljög.